11/29/2011

ATT BO I EN SMÅSTAD

I hate it. Visst, människor är vänliga och så vidare. Men, pressen man har på sig, hatar den. Alla vet allt om alla. Man springer på mänskor man känner överallt. Inget undgår någon. Jag känner mig otillfreds. Det liksom kryper i mig och jag blir oinspirerad.

Jag  har konstaterat att jag trivs bäst i storstäder. Jag har testat byar (i olika storlek), småstad och storstad (om Stockholm räknas som storstad?) - och kan seriöst säga mig veta att jag trivs bäst i storstäder. Jag trivs med "stressen" i storstäder, ni vet, pulsen som alla pratar om. Jag trivs med att inte känna alla jag möter. Jag trivs med att ofta befinna mig bland massa olika människor, men ändå vara anonym. Jag älskar kommunaltrafik (förutom SL vintertid då...), och det att man på bussen/pendeln/t-banan alltid ser nya människor. Jag älskar att det finns möjligheter. Jag älskar att allt man kan behöva finns tillgängligt. Och så vidare. Damn I miss the city. Jag saknar specifikt Stockholm ja, men, skulle nog kunna tänka mig att testa på London, Los Angeles, San Diego eller New York också.

Hmm. Vi får se vad framtiden för med sig. Just nu befinner jag mig i en grå, tråkig, oinspirerande (och så vidare haha) småstad, - och kommer tvingas vara här ett bra tag till p.g.a. skola, jobb och pojkvän. MEN. This is not how I wanted my life to look like. Så vi ska se. Känner mig fruktansvärt stressad att göra massa grejer. Har så mycket jag vill göra och se. Men, kanske jag bara borde ta ett chill-pill och relax lite... Jag är ju trots allt bara 22. De säger väl att livet börjar först vid 30?

No comments :

Post a Comment